portelva

Så här började det. Kristin kom hem efter en bussfärd från landsbygden rik på nya visdomar om livet. Hon hade på sin resa hamnat bredvid några äldre distinkta herrar (läs: gubbar) och börjat fundera. "Vi lever bara en gång" tänkte hon, "och livet går så snabbt, ja man är ju bara ung en gång och den tiden bör man ta vara på". Allt detta predikade hon ut för mig på hallmattan, och lade till ett effektivt "tänk om vi dör imorgon" varvid vi slöt pakten om att gå ut, festa, roa oss, vad du än vill kalla det, minst en gång i veckan.


Således blev tisdagens kväll vecka 12 till en spontan firan av Saint Patrick's day på Snerikes. Kvällen begynte kring 23.00 med den klassiska vaktrepliken:
"Öh..ni i kön. Det är en in en ut"
Fortsatte gjorde den med P2, vilt dansande killar alla med en uppsyn av att endast ha levt omkring 17-18 vårar på planeten, vissa med armarna outtröttligt lyfta i konstiga handdanser, och konversationer liknande denna mellan Kricket och någon kort kille med desperation i rösten:
Kort kille: "Tja, öööh, vad heter nirå??"
Kricket: Handflatan upp i luften följt av "Nej!"
Kort kille: "Va?"
Kricket: Viftar lite med handen följt av bestämt "Nej."
Kort kille: "Vill ni inte prata?"
Kricket: "Nej..."
Ibland räcker inte ett nej för att alla ska förstå andemeningen.
Kvällen blev i alla fall mycket svettig dans, och mycket lyckad.

---

Lisa