portelva

Självklart har vi upprätthållt konceptet/löftet veckans utgång. Torsdagen var jag och Kristin och testade Uplands nations kladdkaka, kakan var god men servicen var som vanligt låååångsam. Hur lång tid kan det rimligtvis ta att skära upp två fyrkanter kladdkaka? En timme? Det var ungefär vad det tog, en halvtimme innan någon fattade att bartendern hade glömt att fråga om vi ville ha grädde till kakan, en kvart innan någon hade fattat att grädden vi ju faktiskt ville ha inte fanns, en kvart tills kakfanskapet kom ut till oss. Detta icke inräknat var det en angenäm kväll!

Lördagen bjöd på en spontanutgång (i alla fall från min sida räknat) av mig, Linn och en Carro, där Saluhallens golv blev genomdansade och jag återigen ställde mig frågan; hur många människor i den här stan är egentligen från Sundsvall? och även; varför har stockholmskan egentligen inte några användbara dialektala ord, utan bara skräp som fett, nice, plugg (som i potatis, då) och kis?

Även denna vecka upprätthöll vi alltså standarden! 'Til next time!

---

Lisa

...port 11?Känner ni oss? Verkligen? Eftersom det blev lite torka med veckans utgång-updates, bjuder jag på några bilder från vecka 12 och drinkkvällen där jag lyckades inge respekt på dansgolvet genom att knuffa iväg en tjej med ett tvåhandsgrepp och rätt mycket kraft...förlåt okända tjej.


Glad och arg var på dansgolvet, goda drinkar på bardisken


Och så satt vi i den röda soffan, också

Så här började det. Kristin kom hem efter en bussfärd från landsbygden rik på nya visdomar om livet. Hon hade på sin resa hamnat bredvid några äldre distinkta herrar (läs: gubbar) och börjat fundera. "Vi lever bara en gång" tänkte hon, "och livet går så snabbt, ja man är ju bara ung en gång och den tiden bör man ta vara på". Allt detta predikade hon ut för mig på hallmattan, och lade till ett effektivt "tänk om vi dör imorgon" varvid vi slöt pakten om att gå ut, festa, roa oss, vad du än vill kalla det, minst en gång i veckan.


Således blev tisdagens kväll vecka 12 till en spontan firan av Saint Patrick's day på Snerikes. Kvällen begynte kring 23.00 med den klassiska vaktrepliken:
"Öh..ni i kön. Det är en in en ut"
Fortsatte gjorde den med P2, vilt dansande killar alla med en uppsyn av att endast ha levt omkring 17-18 vårar på planeten, vissa med armarna outtröttligt lyfta i konstiga handdanser, och konversationer liknande denna mellan Kricket och någon kort kille med desperation i rösten:
Kort kille: "Tja, öööh, vad heter nirå??"
Kricket: Handflatan upp i luften följt av "Nej!"
Kort kille: "Va?"
Kricket: Viftar lite med handen följt av bestämt "Nej."
Kort kille: "Vill ni inte prata?"
Kricket: "Nej..."
Ibland räcker inte ett nej för att alla ska förstå andemeningen.
Kvällen blev i alla fall mycket svettig dans, och mycket lyckad.

---

Lisa